Det finns så mycket sorg i att ha en förlorad barndom.

Det är allas vuxnas ansvar att se och upptäcka när barn far illa. Hur kan sociala myndigheter ha denna flathet och behandla barnen med denna brist på respekt och brist på vad barn behöver. Behov av värme, kärlek, ömhet och bekräftelse på att man faktiskt duger. Någon värme, kärlek, ömhet och bekräftelse fanns aldrig till för mig. Dög var nog det sista jag gjorde. Totalt nedtryckt i skorna.

Jag fick inte gråta. Jag ville inte vara med dem. De var inte snälla. Jag ville vara hemma

Blev  inte trodd på när jag berättar om sexuella övergrepp!

Det är en stor del av mitt liv som jag har svårt att släppa. Livet stannade upp någonstans i tonåren och jag fastnade kvar i en konstig och obegriplig värld. Ensamt och tufft blev det.

Fruktansvärt upprörande hur samhället kan svika utsatta barn på det här sättet, och att socialtjänsten har så dålig koll på hur familjehemmen fungerar. 

 Jag och mina tre syskon omhändertog av socialtjänsten som skilde oss åt. 

Jag skildes åt från mina syskon, min mamma, min styvfar, mina kamrater, min skola, mina rötter. 

Kränkningar och vanvård. 

Rymde flera gånger. Blev tillbakaförd utan att någon ifrågasatt varför jag rymt. 

Du har väl inget att grina för. Alltså så grät jag aldrig utåt utan jag grät på insidan. En märklig känsla.

Du är så likt din mamma. Min mamma hora och luder, slampa enligt dom. Jag visste inte var det var men jag förstod på deras miner att det var något dåligt.

Ungar ska vara tyst när folk pratar. 

Ungar ska vara ute.

Jag blev ju tystare och tystare och mer och mer för mig själv. Ute ofta för att inte vara i vägen. 

Dum i huvudet.

Jag skulle vara tacksam.

Jag dög inte till något. Det jag gjorde fick dom ändå göra om.

Riset stod bakom dörren tillsammans med pisshinken, det var jag väldigt på det klara med!

Dom fanns aldrig till för mig.

Jag har fortfarande inte glömt smärtan när hon rev och slet i mitt hår. I vrede och ilska..

Deras ena son sa ofta till mig att order är till för att åtlydas och så knäppte han med fingrarna åt mig för att jag skulle lyda. Jag känner fortfarande obehaget och förnedringen. En hund hade haft det bättre.

Jag kallades lögnare oavsett! Spelade ingen roll, det var jag som ljög.

Mitt stora intresse var konst, teckna och måla. Konstnärer var slödder och alkolister enligt dom och det fick jag höra.

”Flera av intervjupersonerna berättar hur de blivit slagna, i ansiktet, på kroppen, med eller utan kläder. De har slagits med sopkvastar, ris, mattpiskare, kedjor, galgar, piskor, brädor, brödfat, blöta disktrasor eller med händerna, knytnävar.” ”Många har berättat att de tvingats anpassa sig till ­meningslösa regler, blivit nypta, fått kroppsdelar ­omvridna, blivit dragna i håret, hånade och sparkade, kastade upp i luften för att ramla fritt mot golvet, sparkade nerför trappor, fått sina ägodelar och leksaker förstörda som straff för någon förseelse.” ”Det finns exempel på hur barn har blivit spottade på, inlåsta i garderober, toaletter, pannrum, utelåsta i snön, med nedkissade kläder, fått stryk och blivit ­hånade för sängvätning, tvingats äta upp uppspydd mat, tvingats titta på när småsyskon blivit plågade. Barn har också blivit hotade med skjutvapen, med knivar, har hållits utanför fönster på hög höjd.” 

”Flera berättar att de som barn blivit tafsade på, tvingats utföra sexuella handlingar på fostermor, fosterfar, institutionsföreståndaren, annan personal, blivit våldtagna sedan späd ålder, inte en gång utan systematiskt och upprepat.” 

”Många berättar om att de inte förstått varför de har ryckts upp ur sina sammanhang, hur de har skiljts från sina syskon, kamrater och anhöriga. Det har inte funnits någon där som förklarat för dem. De har inte fått veta varför, för hur lång tid, eller vad som kommer att hända.”

– Den här typen av övergrepp förföljer en i resten av livet. Många talar om att händelserna spelas upp som en film i huvudet om och om igen. 

Om att bli bortskickad - Hur är det att skickas bort från sina föräldrar som barn? Hur påverkas identiteten.. 

Vägen har varit lång och komplicerad. 

Man blir nog identitetslös, man är inte någon, har ingen tillhörighet, kan inget, äger inget, allt från barndomen är borta.