Åren var 1963 och framåt.
Vid första tillfället omhändertogs vi fyra barn. Alla fick komma tillbaka hem utom ett. Och det var jag.
Vid andra tillfället tog de ifrån henne ett barn till, men hon fick behålla två. Vid tredje tillfället tog de hand om de andra två barnen. Efter en tid föder hon ett barn till som hon får behålla i fyra år. Det tog alltså några år innan alla barnen var omhändertagna ca 5-6 år.
Låter inte det här väldigt konstigt. Är man inte lämplig att ta hand om ett barn så är man väl inte lämplig att ta hand om något alls.
Jag träffade min styvfar Henning 2 år innan han dog. Han berättade då för mig att han trott att jag skyddat min mor och dolt saker för honom om henne. Min styvfar Henning tog hjälp av sin syster Kerstin Pettersson gift med bankdirektör Per Pettersson som vad VD på "Sundsvallsbanken" och dennes släkting Margaretha som var föreståndare på barnhemmet "solgläntan" i Sundsvall för att i första hand bli av med mig och senare min helbror.
Jag kan ju läsa i de handlingar jag fått från Sundsvalls kommun att han återkommande säger till de sociala myndigheterna att jag och min storebror inte är hans barn.
Så började lögnerna om mig från myndigheterna under inflytande från de rika med pengar och makt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar