Jag trodde jag förlorat dessa papper. Jag hittade dem i några gamla e-mail i dag. Det hade gjort saken svår och komplicerad om jag hade behövt skriva om allt. Nu gör jag så här att jag kopierar och klistrar in från e-mailen. Det kanske blir en röra men då får det bli det. Sedan kommer jag att skriva ut allt från den här sidan. Förhoppningsvis kan jag arkivera och sluta fundera. Det har stört mig lite att jag inte haft något grepp på det förflutna. Ordning och reda ska det vara. Man måste ha koll! Det här känns bra!
Utan identitet - NÅGON, men vem då?
När jag var 15 år åkte jag ut från mitt fosterhem. Mitt fosterhem hade jag hos mina farföräldrar. De placerade mig på en flickskola. De orkade väl inte med en tonåring. Vad vet jag!
De hörde aldrig av sig till mig något mera. Över julen hade skolan stängt så alla var tvungna att åka någon annanstans. Min farföräldrar tog inte emot mig ens då.
Hos mina mor som jag inte tidigare fått vara hos på grund av hennes olämplighet, där tillbringade jag julen, då gick det tydligen bra! Jag besökte mitt fosterhem "mina farföräldrar" ett par år senare för att hämta lite saker jag hade kvar där. Men inget fanns kvar! De hade städat bort mig, mina skolböcker, brev, ja allt sådant som man gärna vill ha kvar, var borta. Det var en konstig känsla att upptäcka att man blivit bortsopad och slängd på sophögen! De hade godtyckligt gjort sig av med mina saker utan att fråga mig. Det fanns en del av dessa saker jag har saknat under åren.
Jag kan ju läsa i de papper jag nu fått från det social hur mina släktingar svarade vid den förfrågan som gjordes till dem om jag fick komma dit över en jul! Svaret var enhälligt NEJ! Med motiveringen: "Då har vi henne här igen!"
Klart man undra om det fortfarande fungerar på detta bedrövliga sätt vid ett omhändertagande år 2006. Hur myndigheter kan sopa bort ens identitet så fullständigt så man inte är NÅGON..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar