En förstörd barndom!

Det är ju vad jag fått med mig i livet, en förstörd barndom. Det sätter sina spår. Det formar en till den man är. Vuxenlivet och livet blir som man blivit behandlad som barn.  En förstörd barndom betyder ett förstört vuxenliv och liv. Jag tror inte många illa behandlade, oönskade och oälskade barn klarar sig ifrån det. Det sitter i själ och hjärta för alltid! Till slut blir man en annorlunda tillbakadragen person. Man passar inte in. Man duger inte. Det mesta man gör blir fel, inget är bra!

Är det så eller är det bara en känsla jag har?

Jag gick i femte klass och vi skulle skriva uppsatser om vår hembygd. Vi skulle vara med i en tävling som omfattade Sveriges alla skolor. Min uppsats blev en av Sveriges bästa. Jag fick ta emot pris i kyrkan. Ingen av min släkt var där. I dag hade jag velat se min uppsats. Men den slängdes när de slängde ut mig. Samtidigt så slängde de mina teckningar som var guld för mig. Där låg mina drömmar om det fina och vackra. Det var i den världen jag försvann in i när jag mådde skit. Den livlinan tog de också ifrån mig. Det åkte på soptippen. Inget dög till dem. De bara hackade på mig. 

Jag kommer ihåg när jag kom ner till Edesta flickskola vad jag hade med mig. Jag ser de där vita plastpåsarna fortfarande framför mig där de står på golvet. Innehållet är det jag äger. Det märkligaste i allt det här är den stora flaska hårspray som fanns med. Den där flaskan var så otroligt stor så den glömmer jag aldrig. Den gav mig ingen glädje utan bara problem. 

Jag är så trött på det här. Man känner sig förföljd av ondska, av människor som inte vill en väl. Det spelar ingen roll att de flesta är döda. De finns där i alla fall och fortsätter att förstöra. Man blir aldrig fri dem!