Sundsvalls sjukhus - psyket - Kränkt och dragen i smutsen!

Hur de sociala godtyckligt särbehandlar ett barn, skiljer det från sina syskon och föräldrar.

Från barnhemmet till Sundsvalls psyke. Jag! Men inte mina syskon.  Det blev följderna efter bråket med barnhemmets personal i samband med att de hade misshandlat min bror och att jag var förbjuden att träffa mina småbröder...vilket jag inte accepterade. Personalen hade blivit tillsagda av släktingar till mina småbröder att vi skulle säras åt. Jag fick inte träffa mina småbröder, personalen vaktade på oss!

De blockerade dörrar, de var alltid på alerten för att stå i vägen. Så blev det då att jag hamnade inlåst på psyket i Sundsvall. Då kunde jag ju inte nå mina syskon längre. Det var deras sätt att skilja oss åt! En gång kom min mor på besök under de månader jag var där. Hon lovade mig att jag snart skulle få komma hem, men så blev det ju inte. Mina tre syskon kom hem, men inte jag. Varför inte jag? Vad

hade jag gjort? När min familj flyttade till radhus i Härnösand var jag fortfarande inlåst på psyket. När jag fick börja gå till skolan igen fanns ingen av de mina kvar i Sundsvall. Bara jag ensam kvar! 

Vägen var lång till skolan, från den ena sidan stan till den andra, den var ensam och lång! Jag förstår just nu när jag skriver detta, att det var just här min stora inåtvända livslånga sorg började. Den eviga gråten inombords. De svek mig allihop! De ljög och övergav mig. De älskade inte mig. Varför gjorde de så mot mig. Varför tillät och medverkade vuxna utbildade psykologer, socialtjänstemän till detta..

Herregud! Min styvfar svek oss allihopa, sen dyker han upp igen. Då får jag inte längre vara med. Jag antar att det var han som fixade bort mig. Det gjorde ont då och det gör ont nu när jag börjar få bilden klar av vad jag inte förstått, inte velat förstå!

Jag var upp till Sundsvall när jag var runt 50 år. Jag gick på samma gata som jag gjort när jag gick den långa ensamma vägen till skolan som 9 åring. Jag skulle köpa en present till en vän. En ängel skulle jag köpa. Det blev en väldigt konstig upplevelse. Jag kan påstå att jag inte vill gå på samma gata igen. Det var så otäckt. Jag mådde skit. Det blev ett trauma. Det var som om jag inte var närvarande längre. Jag fick yrsel och det kändes som om jag raglade.