Läkarbesöket gjordes i Harmångers sjukstuga. Jag var kanske 13 år. Vi bodde kvar i Edsäter och det var innan min far hade förgripit sig på mig i skogen.
Jag satt i en gynstol med benen i vädret en läkare rotar i mitt underliv medans min farmor står bredvid och tittar på.
Läkaren ville inte undersöka mig utan blev tvingad av min farmor. Hon stod bredvid och kollad om jag hade oskulden kvar. Det märktes på läkaren att han tyckte det var jobbigt och att det var fel. Detta besök borde ju finnas i min journal på den sjukstugan.
Det var första gången jag hade någon som rotade mellan mina ben. Det var oerhört jobbigt, obehagligt och jag skämdes. Jag förstod inte mycket av saken mer än att jag skulle ha gjort något orätt.
I dag så förstår jag att det var en grov kränkning på en kvinnas sexuella integritet. Det är ju lika kränkande oavsett vad syftet har varit.
Jag kommer ihåg när jag fick min först mens. Vi hade utedass och jag kom därifrån, möter min farmor vid trappen och talar om att jag blöder. Hon säger inget utan tar cykeln och åker iväg. När hon kommer tillbaka slänger hon till mig ett paket bindor och ett paket med någon slags plastbyxa. Hon verkar arg. Säger inget om saken utan försvinner upp för trappen. Där står jag och vet inte vad mens är, vet inte hur man ska göra med dessa hemska saker hon slängt på mig. Åter igen så skämdes jag.
Ryktena gick att min farmor var elak, hon sa det själv. Så någon hade väl ifrågasatt henne. Konstigt att inte ryktena nått Stockas socialassistent Elsa Sundberg eller Harmångers socialassistent. Det hade säkert det men jag tror inte de brydde sig. På små ställen brukar alla veta allt om alla.
Undra om folk hade börjat undra varför jag alltid var smutsig, varför jag aldrig borstat tänderna. Säkert undrade folk varför aldrig någon var med på en skolavslutning eller liknande. De fanns aldrig där bara när dom ville jävlas och visa hur dålig jag var.
Har man ingen tandborste så borstar man inte tänderna. Har man ingen tvål och handduk så tvättar man sig inte. Jag vet inte vad dom andra torkade sig i röven med, jag torkade mig med gamla tidningar. Man rev av en bit och gnuggade dem sedan för att de skulle bli lite mjukare. På utedasset så kollade jag alltid i hålet så ingen skulle ligga där under och kolla upp.
I trapphuset bakom dörren stod pisshinken, på väggen hängde riset. Riset som man blev hotade med. Om man inte riktigt sa och gjorde som dom ville så fick man sig en omgång av det. Det kunde göra riktigt ont och då speciellt om personen tappat besinningen och blivit vansinnig. Kan man bli ihjälslagen av en riskvast. Jag tror det, det kändes så. Hade hon slagit en stund till den gången när jag kröp på golvet för hennes slag så hade det nog hänt. Den här gången ingrep en av mina farbröder som kom upp för trappen. Det fick jag betala tillbaka senare med att han fick kladda på mig. Inget som sas.. det bara var så.
En belastning och inte önskvärd.
Myndigheterna i Sundsvall fick mig placerad hos mina farföräldrar fast dom egentligen inte ville. På nåder kom jag dit tack vare min farfar. Jag skulle vara där tillfälligt tills Sundsvall hittat ny plats till mig. Men dom gjorde tydligen inga större ansträngningar. Vad jag förstår försökte mina farföräldrar vid ett flertal tillfällen bli av med mig. Det här var inget bra för mig att inte känna mig önskvärd och älskad. Jag var en belastning. Fick många gånger höra att jag skulle vara tacksam och hade det inte varit för farfar så hade jag inte varit där. Istället för kramar så var det hugg och slag. Det gnälldes på att jag inget gjorde, jag hjälpte inte till. Gjorde jag det så gjordes det jag gjort om. Och så fick jag då höra att det var lika bra att jag inget gjort eftersom de fick göra om. Dum i huvudet var inget ovanligt. Ett slag med en gammal tung blöt disktrasa i ansiktet var inget konstigt heller. Ett bakhåll som slutade med ett brödfat i huvudet. Jag var likt min mor som enligt dom var ett luder.
Myndigheterna borde ju aldrig ha placerat mig där. Att med tvång och övertalning bli fosterfamilj kan aldrig bli bra. Det måste väl ändå de sociala myndigheterna känt till. Och som pricken över i:et så tror jag aldrig mina farföräldrar gillat mig. Så jag var ett påtvingat ont.
Jag en värdelös människa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar