Det är intressant att läsa dessa tidningsartiklar. Vi var 4:a barn. Jag var i skolan just när detta hände.
Barnavårdsnämnden hämtade upp mig i skolan efter att de transporterat mina andra syskon till barnhemmet.
Vi hade inte varit ensamma i två dagar, vi hade varit ensamma i 1vecka. Fadern och modern hade inte grälat..de levde inte ihop. Fadern såg vi aldrig skymten av...han var aldrig och hälsade på oss! Han sket i det fullständigt! Vår mor träffade andra män..så just vid detta tillfälle var hon med en karl som hette Evert. Det var jag och min 1 år äldre bror som turades om att springa hem på rasterna från skolan för att kolla våra två småsyskon. Detta hände inte på en söndag..jag var ju i skolan!
Det är inte klokt. I och med utredningen av fosterhemsbarnen så tog jag ut en massa handlingar från arkiv i Sundsvall. Mina handlingar och min mors. Just den här händelsen fanns med i en rättegång av något slag. Milda himmel så vuxna människor ljög. Dom ljög ihop sig! Helt otroligt! De tänkte i första hand på sina egna goda rykten.
Huset vi bodde i var ett gammal tre vånings trähus som eldades med fotogenkaminer. I det levde vi småbarn ensamma. Det var vinter, kallt och mycket snö. Ute på gården hade vi ett uthus med vind. På vinden hade vi barn inrett ett krypin. Vi var hellre där än i huset. Det var tryggare och vi förvarade mycket av den mat vi stulit. Vi stal mat jag och min bror för att våra småbröder skulle få något att äta. Jag var 8 år och min bror var 9 år. Det blev ofta kall mat till småkillarna. Det var kallt ute, det var kallt inne. När vår mor var hemma någon gång så låg hon för det mesta i sängen och halsade en 75:a renat tillsammans med någon karl. Medans dom gjorde det så stal brorsan och jag korv ur gubbens bil. Han hade en matvarubil. "hehe" Prima korvar. Hängde i långa rader. Det var lika bra hon var borta. Hon var farlig med elden. Ett par gånger höll hon på att sätta eld på hela huset.
Som sagt det var kallt. Mycket kallt. Dörren till lägenheten var trasig. Den här dagen gick våra småbröder ut i bara särkarna och stod där i en meter snö. Så gott som näck. Det var det som gjorde att någon granne ringde till polisen eller om det var till barnavårdsnämnden.
I dag tror jag faktiskt att huset är nerbrunnet och att ett nytt hus byggts på platsen. Lika bra det! Jäkla kråkslott!
"Här ska jag lägga upp tidningsartiklar. Det kommer! "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar